Märkning av textilier
Tyvärr ser man ofta handvävda textilier som inte är märkta enligt de regler som finns - i "sommarbutiker", på mässor och marknader men också, faktiskt, i hemslöjdsbutiker. Den myndighet som utfärdar regler för märkning av textilier är Konsumentverket. De har telefon 08 - 429 05 00, och de skickar gärna sina broschyrer på begäran (fråga efter kundtjänst). Detta är ett försök att sammanfatta skrifterna KOVFS 1979:8 (Riktlinjer för textilier och beklädnadsskinn m m) och KOVFS 1998:10 (Konsumentverkets föreskrifter om benämningar på textilier). (KOVFS 1979:8 är under revidering, men än vet man inte när de nya reglerna blir färdiga.)Allmänt sett skall alla textilier för avsalu märkas med skötselanvisningar, storlek och material. Vissa undantag finns - här följer exempel på varor som inte behöver märkas alls:
- bokomslag i textilmaterial
- handbroderade tapisserier
- kaffe- te- och äggvärmare
- konstgjorda blommor
- nåldynor
- researtiklar av textilmaterial eller beklädnadsskinn
- urarmband av textil och beklädnadsskinn
Skötselråd skall innehålla uppgifter om tvätt, slätgörning och i förekommande fall klorblekning och torkning. Uppgifterna skall ges i ordningen 1: vattentvätt, 2: klorblekning, 3: slätgörning, 4: kemtvätt och 5: torkning. Skötselråd skall lämnas med vedertagna symboler eller svensk text. Skötselråd skall sys fast i varan och förbli läslig efter tvätt enligt anvisningar. Det finns undantag där skötselråden får anbringas på förpackningen, till exempel
- dukar mindre än 500 cm² (till exempel 22,3 x 22,3 cm, eller 10 x 50 cm)
- dukar 90 x 90 cm eller mindre, servetter, tabletter
- garner
- grytlappar, grillvantar
- halsdukar, schalar
- handskar, vantar
- mattor
- mössor (med undantag av filthattar)
- näsdukar
- sockor och strumpor
Rullgardiner behöver ej förses med skötselråd.
Storlek skall anges, för plagg enligt vedertaget system, eller, om man använder S/M/L-systemet, med angivande av kod/kodintervall eller mått/måttintervall. För plana varor skall anges längd x bredd eller diameter. För garn och tråd skall anges garnnummer enligt vedertaget system samt längd (i meter) eller vikt (i gram). Storleksangivelser ska sys fast på varan, med vissa undantag där den kan ges på förpackning:
- dukar mindre än 500 cm²
- dukar 90 x 90 cm eller mindre, servetter, tabletter
- dukar större än 90 x 90 cm
- gardiner, draperier
- garner
- handdukar och badlakan
- handskar, vantar
- mössor
- näsdukar
- rullgardiner
- sockor och strumpor
- överkast
Följande produkter behöver inte förses med storleksmärkning:
- halsdukar, schalar
- leksaker
- rullgardiner
Material skall anges, även stoppningsmaterial.
Materialuppgiften kan anbringas på varan, anges på förpackning eller "i anslutning till varan så att informationen lätt kan uppmärksammas vi köptillfället".
Några undantag finns, där man alltså inte behöver ge uppgift om material:
- dukar mindre än 500 cm²
- filthattar
- grytlappar, grillvantar
- leksaker
Om varan är tillverkad av fler än ett fiberslag finns några olika fall:
- om ett fiberslag utgör minst 85 viktsprocent kan man välja på:
- att ange dominerande fiber följt av viktsprocenten
- att ange dominerande fiberslag följt av orden "minst 85%"
- att ange fullständig fibersammansättning
- om ingen fiber utgör 85% måste namn och viktsprocent anges för minst två ingående fibrer
- fiberslag som vart och ett utgör högst 10% får sammanfattas till "övriga fibrer" om den totala viktsprocenten av dessa anges
- om namnet på ett fiberslag som utgör mindre än 10% uppges måste produktens fullständiga sammansättning deklareras
För att få använda beteckningen halvlinne skall varpen vara av ren bomull och inslaget av rent lin. Linet måste utgöra minst 40% av varans totalvikt. Ordet "halvlinne" skall åtföljas av "varp ren bomull, inslag rent lin".
Det kan vara svårt att få tag i skötseletiketter att sy fast. De flesta etikettfabrikanter har inga färdiga etiketter på lager, och tar inte beställningar under 500 st. Ofta kostar det obetydligt mer att beställa 1000 etiketter. Men vem av oss gör av med 1000 etiketter? Jag föreslår därför att Riksföreningen tar fram en eller flera standardetiketter för försäljning till medlemmarna. De kunde se ut ungefär såhär:
(Eventuellt kunde de förses med texten "medlem i Riksföreningen för handvävning" samt föreningens logotype.) De måste vara i ett "skrivbart" material, så att man lätt kan fylla i tvättemperatur, stryktemperatur etc.