Vi KronobergsVävare logga
riksloggan

  hem
  Styrelsen 2013, kontakt



Årets aktiviteter:
  Februari '13
  Årsmöte '13
  April '13
  September '13
  Oktober '13
  November '13



Tidigare år:
  Aktiviteter 2003
  Aktiviteter 2004
  Aktiviteter 2005
  Aktiviteter 2006
  Jubileumsåret 2007
  Aktiviteter 2008
  Aktiviteter 2009
  Aktiviteter 2010
  Aktiviteter 2011
  Aktiviteter 2012



Teman under åren:
 * TRASVÄVAR
 * YLLE
 * VÄXTMATERIAL
 * BÄRBART
 * INREDNING
 * KNUTAR



Våra månadsvävar
 * samlingssida



Kuriosa och special:
(se också registret)
 * Gamla vävnotor och kuriosa
 * Rackelbindningar
 * Lisas vävar:
    - Lisas daldrällar
    - Lisas gardiner
    - Lisas festremsa
 * Majas vävar 
    - pasme-räkning
 * Vävterminologi



  Register


Rackelbindningar och andra tretrampsvävar

Först några definitioner:
- Enligt Handbok i vävning (Cyrus), Stora vävboken (Lundell) är rackelbindningen solvad rakt över, har en uppknytning som till höger, och skall trampas i spets. Cyrus nämner att den är vanlig i gardiner. Lundell kallar den tretrampsväv, Cyrus rackelbindning.
Skeri-Mattsson och Osvald-Jakobsson, I vävstolen (första upplaga 1937), har med den, men säger att bindingen saknar benämning.

Alla varptrådar flotterar över tre inslag, under ett, antingen på rätsida eller avigsida.

rackelbindning med spetstrampning
- Enligt Varp och inslag (Eriksson, Gustavsson, Lovallius) och vår egen Alfhild kan den också trampas rakt över. Både E-G-L och Alfhild kallar den rackelbindning.

Denna variant blir något fastare, eftersom flotteringarna endast går över två inslag, under ett.

rackelbindning med rak trampning
Vi började prata om rackelbindning på februarimötet '05, när vi hittade många exempel i Lisas provlåda. Vi har talat vidare om det, och har till och med bildat en grupp som skall ta reda på allt som finns att veta... som till exempel varför den kallas just rackelbindning.
Längst ner på sidan finns inkomna förslag och synpunkter.

Det prov som startade alltihop trodde vi först var en dubbelväv, eftersom det var så väldigt oliksidigt. Vi fick ta till förstoringsglaset för att se att vi hade fel: det var en rackelbindning med färgeffekt.


Såhär ser det ut:
rackelbindning med färgeffekt
När ena sidan ser ut såhär...
rackelbindning med färgeffekt
... så blir andra sidan såhär
Sedan visade Elin oss en sjal, som tillkommit efter att en kursdeltagare medfört en arvesjal och bett att få göra en ny likadan. Det visade sig att Elins gamla kursdeltagare är granne med Kerstin, som försökte spårade upp både den gamla sjalen och den nya. Tyvärr har originalsjalen förkommit. "Kurssjalen" visade sig vara mindre ruggad än Elins, så den visar bindningen tydligare:
 
rackelbindning i ylle
 
När Marianne berättade att hon fått ett tygprov någonstans från Småland som hon också från början trodde var dubbelväv började vi misstänka att vi kommit något på spåren...

Mariannes prov är lite annorlunda - en variant vävd på sex skaft. De klassiska rackel-ränderna är totalt oliksidiga, man kan inte ens ana den "andra" färgen på den "ena" sidan.

prov från Marianne
Marianne vävde en sjal av alpackagarn för att se hur tekniken tog sig ut i ett annat material:
sjal i alpacka

Till höger den intressanta delen av vävnotan med rätsida överst, avigsidan under.

solvnota
 
Efter det började Elsa leta i gamla böcker...
I Nina von Engeströms Praktisk vävbok (utgiven 1899, facsimil 1981) hittade hon en variant:
MEN: är detta en rackelbindning? Tre trampor har den ju, så tretrampsväv kan man ju säga att den är. Den är både förstorad och har tramporna knutna i en annan ordning, och blir alltså väsentligt lösare med varpflotteringar över två och inslagsflotteringar över fyra trådar.
exempel ur Engeströms bok
När Kerstin hjälpte grannen att leta efter arvesjalen hittade de istället en intressant duk, som kommer från hennes mormor. Den har Engeströms förstorade solvning, men den "vanliga" uppknytningen. Den är trampad i spets.
solvnota till duk
duk i rackelbindning?
Senare har vi hittat just den här bindningen i Hulda Peters Vävbok (första utgåva 1928). Peters kallar den "tretrampstyg" och föreslår bomullsvarp med inslag av ull (på trampa 2) och bomull.
 
Kerstin hittade en annan gammal bok i gömmorna, VÄF-BOK för mekanisk handväfstol, utgifven af L. Persson, Östersund 1891. Den innhehåller 86 olika mönster, säger utgifvaren - bland dem finns N:o 8 som sägs ge ett småprickigt tyg. Såhär ser det ut:

När man tittar noga ser man att det är en annan variant på vår rackelbindning, med två partier i både uppknytning och trampning... för detta måste väl vara "rackelbindning", även om den vävs med fyra trampor?

exempel ur Perssons bok
Persson kombinerar den med andra bindningar i flera sammansättningar. En del av dem känns kanske lite märkliga, men kanske det blir utmärkta tyger om man bara provväver? Om någon känner sig manad - återkom med bilder!
Perssons N:o 10, som beskrivs som "tvärrandigt".
Persson n:o 10
N:o 19, lämplig för "Manskläder m. m."
Persson n:o 19

Nytt september 2010:
I en gammal amerikansk bok, The Weavers Draft Book and Clothiers Assistant av John Hargrove, publicerad i Baltimore 1792 (går att ladda ned här), finns denna solvnota (till höger). Här kallas bindningen "bumberet". (den romerska XII-an hör till nästa bindning)
Nog är det en variant på vår rackerlbindning?
Nedan till vänster "som det står", till höger med solvning och trampning omstuvade.
ur boken
Bumberet Bumberet med annan solvning

Inkomna vävprover Kerstin provade Persson nr 19. Varp (blå) och inslag (lila) merceriserat bomullsgarn 20/2, ca 14 trådar/cm. Det blev en mycket trevlig kvalité, lämplig till blustyg.
Persson n:o 19, uppvävd
Överst rätsidan (enl notan ovan), under avigsidan
Persson n:o 19, uppvävd
Elsa: nota och bilder på ett halsduksprov:
prov från Elsa
prov från Elsa
Ena sidan...
prov från Elsa
prov från Elsa
... andra sidan
prov från Elsa
Nr 8 - småprickigt i ylle. Gult inslag till "mönster", grått till tuskaften.
prov från Elsa
Nr 10. Tvärrandigt blev det! Båda proverna från Elsa.

Vi har fått beundrarpost:
" Blev för några år sedan inspirerad av er utredning om rackelbindningar. Har vävt yllesjalar, mattor och nu senast möbletyg i siden i tretrampsväv. Ibland väver jag med tre skaft ibland med sex. Oftast randigt.
Skickar med ett foto för att visa vad jag åstadkommit tack vare er inspirerande beskrivning av ett vävsätt.
Mvh
Ebon Karlsson
Kinna   "
bilder från Ebon

Inkomna synpunkter: (de nyaste först)
  • Susanne Kallstenius bidrar med några ord:
    Substantivet rackel har verbet rackla och adjektivet racklig kopplat till sig.
    Svenska akademins ordbok (SAOB)ger bl. a. ordet betydelsen "segt slem, upphostning", som mindra vanlig men som allmännare: vinglig, skraltig, något som lätt går sönder, något som är svårt att hantera.
    Jag vet inte hur den här speciella väven racklar, kanske vinglar skaften lite extra lätt.
    SAOB har också ett ord rackel-vänd som härstammar från Värmland och som användes om bruten kypert. Det finns en hänvisning till Svenska Slöjdföreningens tidskrift från 30-talet. I det fallet tror jag det hänvisar till något som är svårare än vanligt.
  • Efter en diskussion på Vävforum tittade Åsa Martinsson i gamla böcker. Bland annat hittade hon några exempel i en isländsk bok, Vefnadur av Halldóra Bjarnadóttir från 1966.
    Åsa påpekar att den undre egentligen borde ses som en spetskypert.
    Då ser jag (Kerstin) på Mariannes halsduk, ovan, att den kanske också egentligen snarare är en spetskypert än en rackelbindningsvariant...
  • Marianne har läst en uppsats från Göteborgs universitet, där man föreslår att namnet ("rackelbindning") är ett värmländskt uttryck. Inga riktiga bevis finns...
  • Marianne har ett förslag till vad uttrycket betyder: i ordböckerna finns förstås inte vävordet, men däremot finns ordet rackelhane, som är en korsning mellan en orrtupp och en tjäderhöna. Mariannes förslag är alltså att det är en "korsningsbindning" - att "rackel" alltså betyder ungefär "korsning".
  • Vidare anser Marianne att rackelbindning bara kan användas om den översta bindningen på sidan.

www.bergdalaspinnhus.com/kronoberg/